Ett patentlicensavtal reglerar hur någon får använda en patenterad uppfinning utan att patentet överlåts. Skillnaden mot en överlåtelse är avgörande: vid en upplåtelse behåller patentinnehavaren rättigheten och ger bara en begränsad nyttjanderätt, medan en överlåtelse innebär att äganderätten till patentet övergår till förvärvaren.
För uppfinnaren kan avtalet skapa intäkter och ge tekniken spridning på marknader eller i branscher där egen verksamhet inte är möjlig. För licenstagaren ger det rätt att använda teknik som annars omfattas av någon annans ensamrätt, utan den tid och de kostnader som egen utveckling hade krävt.
Vilken rätt som upplåts
Avtalet behöver ange vad licensen faktiskt omfattar:
- Vilka patent och patentansökningar som ingår
- I vilka länder licensen gäller
- Om den avser hela uppfinningen eller delar av den
- Om den begränsas till tillverkning, försäljning eller användning
- Vilket tekniskt område eller vilken tillämpning som omfattas
Eftersom patent gäller inom vissa territorier måste den geografiska omfattningen anges särskilt. En patentfamilj kan dessutom ha olika status i olika länder, vilket innebär att en licens kan omfatta ett beviljat patent i ett land och en pågående ansökan i ett annat. Samma patent kan därutöver licensieras till andra företag för andra tillämpningar, vilket gör avgränsningen av användningsområdet lika viktig som valet av länder.
Hur ersättningen bestäms
Betalning sker vanligen genom ett engångsbelopp, löpande royalty kopplad till försäljningen av produkter som tillverkats med stöd av licensen, eller en kombination av båda.
Vilken modell som passar beror på teknikens mognad, marknadens storlek och hur mycket av risken respektive part tar. Ett engångsbelopp ger patentinnehavaren en säker intäkt men ingen del i en framtida framgång, medan en royaltymodell fördelar både risken och utfallet mellan parterna. Modellen förutsätter samtidigt att parterna är överens om vad ersättningen ska beräknas på, eftersom nettoförsäljning, antal enheter och andra grunder ger olika utfall.
En licens är inte samma sak som handlingsfrihet
Ett patent ger rätt att hindra andra från att yrkesmässigt utnyttja den skyddade uppfinningen. Det är inte ett tillstånd att själv använda all teknik som ingår i en produkt, eftersom andra patent fortfarande kan beröras.
En licens till ett patent löser därför inte frågan om intrång i övrigt. En färdig produkt innehåller ofta flera tekniska lösningar, och var och en av dem kan omfattas av någon annans rättighet. En Freedom To Operate-sökning undersöker om den planerade produkten riskerar att omfattas av andras gällande rättigheter på de marknader där den ska tillverkas eller säljas, vilket är en annan fråga än vad licensen reglerar.
Underlag inför förhandlingen
Rättighetens bakgrund påverkar vad licensen är värd. En validitetsundersökning kan identifiera äldre material som kan påverka det licensierade patentets giltighet, vilket är relevant för båda parter innan villkoren förhandlas. Ett patent som visar sig vila på svag grund är värt mindre som licensobjekt, medan ett som står emot en granskning stärker patentinnehavarens position.
En patentbevakning inom samma teknikområde kan samtidigt visa vilka andra aktörer som är aktiva och vilka ansökningar som publiceras. Underlaget ersätter inte juridisk rådgivning, men ger parterna fakta att bedöma tillsammans med ett patentombud eller en jurist.
Vad som händer med patentet under avtalstiden
För att ett patent ska hållas i kraft måste årsavgifter betalas, och patentet kan begränsas eller angripas genom en invändning. Om licensen även omfattar en patentansökan kan patentkraven ändras under handläggningen. Ett licensavtal löper ofta över flera år, vilket innebär att rättigheten kan förändras under avtalstiden. Avtalet behöver därför ta ställning till vem som ansvarar för att rättigheten upprätthålls och vad som gäller om skyddet begränsas eller upphör.
Patentest arbetar med patentinformation och analys, alltså det underlag som ligger till grund för sådana beslut. Själva avtalet upprättas av ett patentombud eller en jurist.